Hur och när ska jag introducera riktig mat till min bebis?

Tanken på att ens lilla bebis så småningom ska börja äta riktig mat kan kännas lite nervöst för många föräldrar, särskilt om det är ens första barn och man känner sig trygg med amningen och/eller ersättningen. Många känner sig osäkra på vilken typ av mat de ska börja med, hur de ska komma igång, och inte minst hur kladdigt det kommer bli!

Vi är här för att hjälpa er på vägen!

Vi kommer dela med oss av våra bästa tips och råd så att matintroduktionen istället blir en rolig och spännande resa tillsammans med ditt barn.

Vid omkring 6 månaders ålder är det lagom att börja

Vid omkring 6 månaders ålder är rekommendationen att man börjar introducera vanlig mat till sitt barn vid sidan om bröstmjölk och/eller ersättning (1,2). Dels för att då behöver bröstmjölken börja kompletteras med vissa näringsämnen från mat, t.ex järn, men också för att runt denna tid brukar många barn börja visa intresse och nyfikenhet för mat och då är det bra att möta dem i det. Tecken på att barnet är redo är till exempel:

1

kan hålla upp huvudet ordentligt

2

kan sitta upp, med endast lite eller inget stöd bakom

3

visar intresse för mat, t.ex följer andras mat med blicken

4

kanske sträcker handen efter en förälders eller syskons mat

5

kan greppa saker med handen, vill stoppa saker i munnen

Vissa barn visar tydliga tecken på att det är redo tidigare än 6 månaders ålder, och om man vill så kan man börja med pyttesmå smakprov redan från 4 månader. Här pratar vi om små mängder mat, bara ett kryddmått ungefär. Syftet med dessa smakprov är inte att bidra med varken näring eller energi, utan bara att svara på barnets nyfikenhet på mat. Det kan räcka att doppa en tesked eller ett finger i ens egen mat och sedan låta barnet slicka på det, dvs inget mer avancerat än så. Dessa mängder är så små att här är det helt ok om maten innehåller både salt och kryddor.

Oavsett om man tidigt erbjuder små smakprov eller inte, så ska man känna sig trygg med att bröstmjölk och/eller ersättning täcker barnets alla behov av energi och näringsämnen (undantag D-vitamin) fram tills halvåret, så man kan lugnt vänta tills dess innan man börja introducera någon mat överhuvudtaget.

Vad ska jag börja att ge?

Förr i tiden gavs föräldrar rådet att introducera ett livsmedel i taget, och sedan vänta några dagar innan man gav något annat. Ofta började man med puréeade grönsaker och kanske lite frukt, medan man avvaktade med kött, baljväxter och de livsmedel som är kända allergener (ägg, fisk, skaldjur, nötter, jordnötter, mjölk, soja och gluten). Numera är dessa rekommendationer borttagna, då det inte finns tillräckligt med forskning som stöder dem.

Senaste årens forskning visar istället att det är en fördel att börja med en bred variation av olika livsmedel redan från början, både för att öka barnets acceptans för olika smaker, konsistenser och texturer, samt för att förebygga utvecklandet av födoämnesallergi (3, 4, 5).

Gällande gluten visar forskning att det är extra viktigt att börja med små mängder och sedan sakta öka intaget.

Att ge lite av varje istället för att bara ge exempelvis gröt i början, gör också att barnet får en chans att vänja kroppen och trappa upp toleransen för ny mat. Just detta har setts vara positivt för att förebygga allergier. Gällande gluten visar forskning att det är extra viktigt att börja med små mängder och sedan sakta öka intaget.

De första månaderna när barn börjar äta riktigt mat är de ofta nyfikna och mottagliga för nya smaker, texturer och konsistenser, medan när barnet närmar sig 1.5-2 års ålder brukar de flesta barn bli mer skeptiska och det är svårare att introducera något nytt. Detta talar också för att det fördelaktigt att passa på att exponera barnet för så många olika livsmedel som möjligt under det första året, och framförallt mat som är lite besk och syrlig så de vänjer sig vid det redan som små. Till exempel palsternacka, brysselkål, rädisor och lingon. Söt och fet mat är något som barnet naturligt har lättare för att tycka om, så det brukar man inte behöva träna på lika mycket. Har barnet väl vant sig vid många olika grönsaker, olika smakkombinationer, olika kryddor och mat från alla världens hörn, så ökar chansen att barnet bär med sig dessa erfarenheter och till större utsträckning äter varierat även upp i åldrarna (6, 7).

Så hur kommer man då ingång?

Det finns i stort sett två olika metoder att utgå ifrån. Det mest traditionella är skedmatning, medan det på senare år har blivit alltmer populärt med en mer barnstyrd matintoduktion så kallad ”baby led weaning”.

Skedmatning:

Med skedmatning så ger man mjuk, slät, mosad eller puréead mat på sked till barnet. Man börjar försiktigt, med bara någon tesked de första måltiderna. Man följer barnet och ökar på i takt med att barnet verkar vilja ha mera. Bli inte förvånad om det mesta hamnar i haklappen i början, det är helt normalt! Det är mycket nytt barnet ska lära sig om både läpp och tungmotorik, och bara för att maten kommer ut igen betyder det inte att barnet inte tycker om maten, snarare att det måste ges tid för att träna på att hantera maten i munnen.

Plockmat från början:

Barnstyrd matintroduktion, BLW, innebär att man redan från 6 månaders ålder erbjuder barnet mjuka bitar av mat i en passande form och storlek så att barnet själv kan plocka upp maten med handflatan och mata sig själv. Man menar att barnet på detta via är mer delaktigt i sitt ätande och får mer aktivt bekanta sig med maten i dess naturliga form, och att det i sin tur skulle ha olika fördelar. Även här ska man förvänta sig att det mesta troligen inte kommer hamna i magen till en början, utan på golv, i haklapp och på ett kladdigt bord!

Oavsett vilken metod man tror skulle passa sig själv och sitt barn, så är det bra att vara lyhörd för barnet. Vissa barn visar tydligt att de inte alls vill bli matade, och då kan BLW metoden vara räddningen, medan andra barn förnöjsamt gapar och vill ha mer från skeden och inte alls är intresserade av att äta själva. Man kan också med fördel kombinera dessa metoder. Här nedan visar vi ett exempel på hur det kan se ut, och ger förslag på mat som passar att börja med för de olika sätten:

Mjuka långsmala bitar av mat som bebisen kan plocka upp själv:

kokt potatis, sötpotatis
kokt broccoli, blomkål
avokado, banan, vattenmelon
naturell tofu
kokt fisk
kokt ägg
pannkakor
rostat bröd
grötpinnar

Mat som enklast ges med sked:

gröt
yoghurt
tjockare soppor
hummus
röror på baljväxter
mosade linser, bönor, kikärtor
puré på torkad frukt
puré på ärtor

Låt gärna barnet sitta med vid matbordet

Generellt sett är vårt råd att inte försöka krångla till matintroduktionen mer än nödvändigt. Lättare sagt än gjort såklart, vi förstår!

Ett tips för att göra det enkelt för sig, och för att barnets måltid ska bli en så naturlig del av vardagen som möjligt, är ändå att försöka låta barnet sitta med vid övriga familjens måltider och börja smaka och ta del av den maten familjen äter. Då får barnet en bred variation av livsmedel automatiskt från början, och man behöver inte laga annan mat till barnet. Däremot måste man tänka på kryddningen och konsistensen såklart, så att det inte är för starkt eller salt, samt är mjukt nog för barnet och inte riskerar fastna i halsen.

Det enda man ska vara försiktig med under första året är:

salt
socker
honung
riskakor och rismjölk
ris (max 4 gånger per vecka)
rödbetsjuice
spenat (små mängder ok)
grön potatis
opastöriserad mjölk
komjölk och växtbaserad mjölk som dryck (i mat är ok)
hela nötter, tjockt lager nötsmör (kan fastna i halsen)
rund hård mat som hela vindruvor, popcorn, körsbärstomater etc (kan fastna i halsen)

När och hur mycket ska barnet äta?

De flesta barn mår bra av rutiner så det är bra om man kan ge barnet mat vid ungefär samma tidpunkt varje dag, och helst innan barnet blir alltför trött så att det faktiskt har ork att träna på sina färdigheter.

Viktigaste är egentligen inte mängden mat barnet äter i början, utan att barnet erbjuds möjligheten att få träna på att äta.

Börja med att erbjuda lite mat en till två gånger per dag de första månaderna och utöka med fler måltider småningom. Ett riktmärke kan vara att vid ettårsdagen är det bra om barnet erbjuds 3 små huvudmål och 2-3 mellanmål, men i vilken takt man trappar upp beror still största del på barnets intresse och färdigheter.

Det finns inget som säger hur fort ett barn ska öka på portionsstorleken heller, utan det varierar från barn till barn. Så länge man fortsätter med amning och/eller ersättning vid sidan om maten och barnet växer som det ska, så är det goda tecken på att energi- och näringsbehoven är täckta.

Viktigaste är egentligen inte mängden mat barnet äter i början, utan att barnet erbjuds möjligheten att få träna på att äta. Att utveckla dessa färdigheter tar olika lång tid för olika barn! För de flesta kommer övergången till vanlig mat ske naturligt, ju mer barnet börjar äta riktig mat, ju mindre kommer det amma eller ta flaska. Följ barnets intresse och nyfikenhet och låt introduktionen gå i barnets takt!

Lycka till!

Om författaren:

Karin Gibson är legitimerad dietist och driver sitt egna företag Grazing Greens strax utanför Stockholm. Hon har specialistkunskaper inom växtbaserad nutrition och brinner för att hjälpa föräldrar att få sina barn att tycka om grön, hälsosam och planetvänlig mat från tidig ålder.